"Jag virade halsduken om halsen och knäppte den blå lotsjackan som jag köpte på rea förra våren på Paul Smith i Stockholm, drog på mig mössan från samma ställe, böjde mig ner över högen av skodon i hörnet, hittade mina, ett par svarta Wranglerskor med gula snören som jag hade köpt i Köpenhamn när jag var på bokmässan där, och aldrig hade gillat, inte ens när jag köpte dem, och som nu dessutom hade fått en missfärgning av tanken på hur katastrofalt dåligt det hade gått för mig där, helt oförmögen att svara intelligent på en enda av all frågor som den entusiastiska och insiktsfulla intervjuaren ställde till mig på scenen. Att jag inte för länge sedan hade slängt dem berodde uteslutande på att vi hade så ont om pengar. Och så gula snören!" (92)
I wrapped the scarf around my neck and buttoned the blue peacoat I bought on sale last spring at Paul Smith in Stockholm, pulled on the hat from the same, bent over the pile of shoes in the corner, found mine, a pair of black Wrangler shoes with yellow laces that I had bought in Copenhagen when I was at the book fair there, and had never liked, not even when I bought them, and which furthermore had been colored by the thought of how catastrophically badly it went for me there, totally unprepared to answer intelligently even one of the questions the enthusiastic and insightful interviewers asked on stage. That I hadn't thrown them away ages ago depended completely on how short we were on money. And those yellow laces!°
Knausgaard, Karl Ove. Min kamp 2. Stockholm: Pocketförlag/excess*, 2009.
A shoelace is never just a shoelace. Or is it?
°my translation of the Swedish translation from the Norwegian. See another here.